Det första steget vi tog i denna skrivserie var att låta eleverna forma en egen karaktär. Jag modellerade först hur jag skapade min egen, Stina 9 år. För att hjälpa eleverna att hålla en röd tråd och inte sväva iväg kan det vara bra att bestämma att karaktären ska vara någon i deras egen ålder och inte ha några magiska/utomjordiska egenskaper. Vi bestämde också att det inte var tillåtet att använda samma namn som någon verklig elev i tvåan har. På ett arbetsblad indelat i kolumner skapade eleverna sedan sina karaktärer. Rubrikerna i kolumnerna var:
Namn, bild och beskrivning
Familj och vänner
Gillar
Ogillar
Talanger
Efter detta blev nästa steg att göra en lista med tänkbara titlar (självklart modellerade jag först). Att komma på bra titlar blir lättare genom att till exempel utgå ifrån vad karaktären gillar/ogillar. Eleverna gick in för detta med liv och lust och flera av dem skrev oändligt långa listor. När vi lärare tittade på titlarna märkte vi att många av dem blev likartade (Stina cyklar, Stina handlar, Stina åker skridskor etc.) Då bestämde vi oss för att ha en minilektion där vi försökte ändra titlarna till att bli mer spännande/ intressanta. Den lektionen började jag med att visa upp böcker som vi läst tillsammans eller som fanns i klassrummet och visa på hur författarna hittat på spännande titlar som till exempel: Edward Tulanes fantastiska resa, Biblioteksmysteriet och Jakten på Tam. Många av eleverna förändrade sedan flera av sina titlar till att bli mer lockande och intressanta medan några var nöjda som det var.
Nästa lektion handlade om att välja titel och börja skriva. Till sin hjälp hade elever
na en instruktionskarta (se bild).
Eleverna fick några olika skrivpappersalternativ att välja på när de började skriva. En del har kommit igång och skriver mycket medan andra fortfarande bara behöver ett par rader per papper och en stor bildruta. Att välja papper kan både utmana framåt och skapa en större medvetenhet om den egna skrivprocessen.
Efter detta har vi utformat minilektioner utifrån vad vi sett att eleverna behöver. Jag märkte till exempel att flera elever börjat hoppa över planeringen av sin berättelse (säg, skissa…) och hade en lektion för att påminna dem om detta. Jag gav dem också som alternativ att spela in sig själva på sin Ipad när de planerade (då blir det ju ännu lättare att komma ihåg). Vi har också haft lektioner om till exempel: att göra inledningen mer fängslande, använda talstreck, att skriva med mer detaljer, miljöbeskrivningar, lägga till spänning och så vidare. Några elever provar allt och utvecklas enormt medan vissa bara provar något nytt. Under de vägledande samtalen försöker jag också att enskilt utmana eleverna till nästa nivå.
Under skrivperioden har eleverna också tränat på att ta större eget ansvar för att lärandet ska gå
framåt. De har fått träna på att få berätta vad det är de håller på att utveckla gällande sin skrivning nästan varje lektion. Jag har då gått runt med en låtsasmikrofon och intervjuat barnen och frågat: “Vad jobbar du med just nu?” eller “Vad tränar du på just nu?” och jag tycker att eleverna genom detta blivit mycket mer medvetna om att en författare hela tiden försöker förbättra något eller lära sig något nytt. (På bilden syns “mikrofonen.”)
Något som ofta ingår i TCRWPs (Teachers College Reading and Writing Project) skrivworkshops (och läsworkshops) är mid class interruption där läraren kan ha olika syften med att “störa” eleverna en kort stund i deras självständiga arbete. Det kan till exempel vara att påminna eleverna om något som läraren undervisat om under minilektionen, förtydliga något eller att berömma någon elev och på så sätt påverka de andra att göra likadant. Att berömma och förstärka någon inför de andra tycker jag ofta har en väldigt positivt effekt. Berömmer jag en elev högt för att hen prövar att till exempel beskriva hur karaktären känner sig i texten har jag snabbt många andra i klassrummet som gör detsamma. Överhuvudtaget handlar förhållningssättet kring TCRWP om att förstärka det positiva i klassrummet och aldrig om att förminska eller att få någon att känna sig dålig. Att till exempel inför de andra säga: “Titta vad bra xxx går från sin plats och sätter sig lugnt på mattan” har så mycket bättre effekt än att skälla högt på någon annan för att den inte går lugnt och fint från sin plats till mattan.
När skrivperioden börjar närma sig sitt slut går vi in i redigeringsfasen då eleverna väljer ut de texter de är mest nöjda med och färdigställer dessa genom att förbättra texten, färglägga bilder och göra omslag. Skrivserien kommer sedan att avslutas som sig bör, med ett releaseparty då alla författare presenteras till applåder och vi läser varandras färdigredigerade böcker.
Som avslutning på terminen kommer vi ge oss in i nästa område, poesi. På skolan håller vi oss till samma upplägg av skrivserier som vi från början kommit överens om. Detta ger en styrka i att vi pedagoger kan hjälpa varandra, eleverna känner igen sig i alla klassrum när de tittar på väggarna och vi kan anpassa temaområden att passa ihop med vad eleverna skriver för texter. Då vi i tvåan kommer avsluta terminen med att läsa om rymden ser jag fram emot att få njuta av poesi kopplat till just detta!
