I Lotta Nordlings klassrum på Lindåsskolan vet alla vad de ska göra. När eleverna i klass 2C kommer in till eftermiddagens lektion vänder de därför blicken mot tavlan och sätter genast igång med den uppgift som är uppskriven där. Det är en skrivuppgift: ”Om du fick behålla en ägodel, vilken skulle det då vara?”.
De flesta av Lottas lektioner inleds med en sådan här kort uppgift. Syftet är att eleverna ska kunna komma igång direkt med arbetet, istället för att ta med sig rasten in på lektionen eller vänta in att alla är på plats och sitter stilla i bänkarna.
Efter cirka tio minuter bryter Lotta och övergår till matte.
– Vi ska bekanta oss med fyrans tabell. Den är ny för er, så jag förväntar mig inte att ni ska kunna den, men ni ska bekanta er med den, säger hon och skriver upp lektionens mål: ”Jag känner till 4:ans tabell”.
För att kunna göra en snabbedömning av var klassen ligger kunskapsmässigt konstruerar Lotta en enkel uppgift. Hon ritar en snögubbe på tavlan. Snögubben har fyra knappar. Om vi skulle haft sex snögubbar, hur kan vi räkna ut hur många knappar de har tillsammans?
Eleverna skriver ned svaren på post it-lappar som de lämnar till Lotta. Hon konstaterar att alla har förstått grejen, det vill säga sex gånger fyra. Flera har dessutom räknat ut svaret: 24.
Med den snabbedömningen i bakhuvudet vet Lotta på vilken nivå hon ska lägga genomgången och vilka elever som kan behöva extra stöd.
Projekt för inkluderande lärmiljö
Läsåret 2015/2016 var Lindåsskolan med i ett projekt initierat av stadsdelen Askim Frölunda Högsbo, Center för skolutveckling och Specialpedagogiska skolmyndigheten som handlade om att utveckla arbetet med en inkluderande lärmiljö. Inom projektet erbjöds viss fortbildning, handledning och kollegialt lärande.
Lärarna fick bland annat göra observationer i varandras klassrum och utvärdera undervisningen gemensamt.
Emma Welander, specialpedagog, Lindåsskolan.
– Det gjorde att vi fick en helt annan grund för att prata med varandra. Vi har fått ett gemensamt fackspråk och det har blivit naturligt att prata om hur vi skapar en inkluderande undervisning och vilka extra anpassningar vi använder, säger Emma Welander, specialpedagog för F-3 på Lindåsskolan.
Emma Welander och rektorn för F-3, Annelie Frydebo, säger att de utgår från en cirkelmodell när de planerar och utvärderar för grupper och enskilda elever. I cirkeln finns frågorna ”Var är vi?”, ”Vart ska vi?”, ”Hur gör vi?” och ”Hur blev det?”.
– Det finns en rad olika verktyg och hjälpmedel att ta till när undervisningen inte fungerar för alla. Men mest pratar vi om förhållningssätt. Det är vi vuxna som måste se till att alla elever lyckas. Det är vi som måste skapa ett tryggt och tillåtande klassrum där alla ges rätt förutsättningar.
Metoderna är till exempel anpassade scheman, rätt ljudnivå i klassrummet, seriesamtal och sociala berättelser för att kunna prata om situationer på nya sätt, samt olika slags praktiska hjälpmedel. Inspiration till bra metoder har de bland annat fått från Umeå kommuns stödmaterial Levla.
– Det viktiga är lärandet. Inte exakt hur det går till eller vilka verktyg som används. För en elev fungerar det bäst att skriva för hand, en annan kan behöva en Ipad. Det ser olika ut. Men för att vara flexibel måste pedagogen känna sig trygg i läroplanen och vad som är målet med undervisningen, säger Emma.
Lärmiljön är viktig
Hur lärmiljön i klassrummet organiseras är också viktigt. Eleverna ska veta var det finns material och vad de ska göra. I Lotta Nordlings klassrum finns till exempel en särskild bänk med skylten ”jag är färdig” där det ligger pennor och stenciler som eleverna kan hämta när de är klara med en uppgift.
Det övergripande målet är att skapa en tydlig och trygg lärmiljö som möjliggör för alla barn att delta i undervisningen på sina egna villkor, eller som rektorn Annelie Frydebo uttrycker det: ”Det som är extra anpassningar i ett klassrum är ordinarie undervisning i ett annat. I ett inkluderande klassrum behövs det inte så många särlösningar. Det är det vi vill åt.”
Det krävs dock mycket arbete för att komma dit.
– Det finns ingen quick fix. Vissa saker ger omedelbar effekt, men strukturer och klimatet i klassrummet tar längre tid att förändra. I början fanns det en frustration över att vi satt och pratade så mycket, men det är en jätteviktig lärandeprocess som varje pedagog måste gå igenom, säger Emma.
– Det innebär mer arbete att skapa en undervisning för alla. Utan tvekan. Men det är det som är vårt uppdrag. Alla elever ska nå målen.
Läs mer om Göteborgs Stads arbete med inkludering och pilotprojektet i Askim/Frölunda/Högsbo
